Ovissheten som driv

För ca 5 år sedan då mitt liv var ordentligt "ordnat" och allt jag skulle göra stod i min kalender flera veckor i förväg, kände jag det som att det var det optimala sättet att leva på. Då var min sanning att "så´n är jag, jag tycker om att veta om saker i förväg, då mår jag bäst".
Men hur i hela friden ska man veta det om man aldrig har gjort på något annat sätt??

Under mina två år på hälsovägledarutbildningen hade jag tagit tjänsteledigt i från mitt jobb, antagligen för att jag inte hade bestämt mig riktigt för att sluta jobba som pedagog på förskolan ännu. Min längtan hade under många år varit att få arbeta med hälsa: kost, träning, mentala inställningar osv. Det var min dröm. Så naturligtvis som i alla förändringar, när man ska treva utanför sin trygghetszon, kändes det lite "otryggt" till en början, man vet vad man har men aldrig vad man får...

Det var många gånger under utbildningen som jag kom på nya saker som jag ville jobba med allt efter jag fick prova på och lära mig. Ibland kunde jag nästan bli lite arg på mig själv för att jag höll på så, därför "jag är ju en person som vet vad jag vill och som planerar min framtid med noggrannhet" :) Det enda jag med bestämdhet visste under en längre period var att jag skulle vara anställd någonstans, INTE ha eget företag, det verkade krångligt.

Allt eftersom tiden gick vande jag mig vid mitt nya sätt att tänka inför framtiden och det gjorde inte så mycket att jag kom på nya idéer hela tiden, dom kunde jag ju lägga på hög och använda mig av senare.
Att leva i ovisshet är alltså något man kan vänja sig vid insåg jag och bestämde mig för att se det som en möjlighet att utveckla och forma min framtid som jag själv ville ha den.

Jag förstod så småningom att det enda sättet för mig att få arbeta med hälsa just då (när utbildningen tog slut) var att helt enkelt kasta mig ut i företagarvärlden, skaffa mig en F-skattsedel och bara köra... Lyckligtvis fick jag mina första uppdrag som en skänk ifrån ovan, det var skönt att ha något att sätta igång med på en gång. Jag fick förmånen att vara tjänstledig på halvtid ifrån mitt arbete, vilket har varit fantastiskt bra. Tack för det kommunen. Vid jul/nyår 2010 jobbade jag mina sista dagar inom barnomsorgen och sen bara det av på 100% som egenföretagare.

Jag älskar mitt jobb! Jag vet fortfarande inte hur mitt nästa arbetsår kommer att se ut, men det gör ju inget för ovissheten är inte längre min fiende utan en krydda i livet. Jag vet hur min höst kommer att se ut (okej då, lite skönt är det ju att veta om den närmaste tiden...)

Min man har naturligtvis varit en stöttepelare i allt det här, utan honom har det inte gått lika bra, tack för honom och för att vi kan fatta våra beslut tillsammans i vårt lilla "team".

Så...nu för tiden finner jag en viss tillfredsställelse i att göra saker som kanske ger ringar på vattnet och leder till andra saker, det är min sanning i dag. Just nu har jag som vanligt 1050 idéer och drömmar i huvudet och jag är helt övertygad om att det kommer en tid för alla dom, om de är tillräckligt viktiga för mig.
Jag är en glad företagare som drivs av ovissheten och jag är otroligt tacksam för att jag får leva min dröm!
Min kalender, den håller jag fortfarande hårt i, även om den inte behöver vara full så långt i förväg längre.
Det gör liksom mitt liv roligare så...