tisdag 25 oktober 2011

Närvaro

Ständigt påminner jag mig själv om att jag behöver vara närvarande i de saker jag gör. Det har jag tränat på under en längre period och det man tränar på, det blir man bra på.
I mitt arbete behöver jag min närvaro för att ha fullt fokus på det jag gör, oavsett om det är under en massagebehandling, ett hälsosamtal, en hälsoprofilbedömning och för att inte tala om under en föreläsning. Känlsan som kommer då jag inte är fullt närvarande är mindre bra. Då missar jag mycket...det kan vara en liten ansiktsrörelse som säger mer än många ord, en blick eller ett litet ryck i en muskel som talar om saker.

I livet, tillsammans med vänner och familj är det kanske ännu viktigare att vara i nuet, man får ut mer av alla relationer på det viset, tiden känns längre och man får behållning av alla stunder. Det är då man hittar guldkornen i tillvaron.
Allra viktigast känns närvarotiden med barnen, den tiden går ju inte i repris och man kan inte återskapa ögonblicken man missar. Kanske är det fler än jag som någon gång läst godnattsaga för sitt barn och efteråt knappt kommit ihåg vad man läst för att tankarna har varit någon helt annanstans? Det är den tråkigaste känslan av alla, så tråkig att man nästan skäms :(

Ikväll var ett sån´t tillfälle då jag medvetet hade bestämt att jag skulle lägga all min uppmärksamhet och närvaro på vår lilla Clara, då vi tillsammans skulle till "sångleken" som vi gör varje tisdag. Det blev en jättemysig stund och när man fokuserar helt på att vara i nuet ser man saker ur ett fantastiskt perspektiv.

Denna underbara lilla människa som gjorde allt i sin makt för att göra lika som "sångfröken" med både kropp och röst. Hennes ögon när hon iakttog sin fröken med fullt fokus (och där kan man snacka om närvaro). Våra leenden och blickar som möttes när vi tillsammans sjöng och dansade. Hennes inlevelse när hon gjorde sitt allra bästa på sitt vis. Så underbar, så vacker och så bra!
Tänk att hon kommit till just oss!




Efter sångleken begav vi oss till pingislokalen där Melker hade sin träning. Även där ägnade jag en stund åt att odelat lägga min uppmärksamhet på bara honom. Tittade på när han rörde sig i spelet, och lade märke till vad mycket han har lärt sig på så få gånger, glädjen som lyste i hans ögon och inspirationen han utstrålade. Som så många gånger förut kom tanken att han är så full av liv och jag blev fylld av en tacksamhetskänsla över att vi har en så´n underbar son!




Tack för närvaron idag! I morgon kommer fler chanser att träna :)