varför är det så?
Det är fortfarande samma sak jag ska göra och det är fortfarande samma väg jag ska springa. Jag behöver inte frysa för det finns varma kläder att ta på sig, och musiken i öronen är lika bra som alltid.
Ändå känns det lite jobbigt att komma ut och tanken på att ligga kvar i sängen en stund till lockar väldigt.
Men... eftersom att jag nu är den löpare jag är (vilket jag konstaterade under helgen), så tog förnuftet överhand även idag, som tur var. Tights, skor, keps och iPod på, och jag blev inte ett dugg förvånad när den där välbekanta känslan av välbehag infann sig efter några hundra meter i spåret.
Det går ju precis lika bra att springa när det regnar, frågan är om det inte till och med går lite bättre.
Det var den perfekta starten på den här dagen!
