det behöver man varje dá.
Det kan vara med saker, sambo, barn eller katt,
ibland känns det som man fått fnatt.
Adrenalin, stress och struligt hår,
så känns det när man inte nog med tålamod får.
Kanske det är fler än jag,
som känt så någon gång idag?
Andas tio djupa tag,
för att minska lite på hjärtats slag.
Finns det andra knep så tipsa mig gärna,
kanske man kan trolla med knäna?
Ibland så tryter mitt tålamod,
och då känns det som att släppa lös en hel flod.
En flod av spring i benen och lust att skrika,
och då är det bäst att ej från utmaningen vika.
Som tur är ebbar floden ut till slut,
blir till en liten bäck som sen försvinner puts väck.
Så blir mamman till slut sitt gamla jag,
inte längre otålig och svag.
Tur att det finns utmaningar att få,
hur skulle det annars gå?
om man alltid vore samma vanliga milda tjej,
det är inte riktigt min grej!
