Löpning på kroppens egna villkor

Efter en hel dag i köket med uppgiften att baka inför flera kommande kalas var det dags att ge sig ut och springa lite. Min intension med passet var att byta kökets varm "bulliga" luft mot skogens friska kylig atmosfär för en stund, och naturligtvis även att få svettas och höja pulsen lite.
När jag gav mig iväg hade jag som mål att springa runt 5 kilometer bara för att som sagt, komma ut en stund.
Som vanligt när jag ger mig iväg kommer den där välbekanta välbehagskänslan efter någon kilometer och det gjorde att jag just ikväll ändrade mina planer för rundan under tiden jag sprang.
Jag bestämde mig för att springa så länge kroppen sa att det var skönt och därför höll jag mig i mina hemtrakter för att enkelt kunna avbryta om jag ville avsluta passet.

Efter 5 kilometer hade jag fortfarande en väldig lust att springa vidare, så det gjorde jag. Små svängar runt de barkfyllda spåren, lite fartlek runt fotbollsplanen och en extra sväng runt kvarteren i området. När pulsklockan visade 9 kilometer tog jag av hemåt. Kanske hade jag sprungit lite till om inte att lax, potatis, ärtor, romsås och ett glas rödvin väntade på mig där hemma tillsammas med den övriga familjen.

Jag har tänkt tanken förut att jag bara ska ge mig ut och springa utan distansmål eller en plan för var jag ska springa och trott att det inte skulle motivera mig nog för att komma upp i den sträcka jag velat avverka. Så var det ju inte...det var ju helt tvärtom, i alla fall idag.

Den taktiken ska jag ha fler gånger!