OJ, vilken dag!

Vaknade i morse och kände att jag behövde göra av med lite överskottsenergi. Benen var fulla av "sprattel" och min längtan efter att få höja pulsen rejält var stor. Kanske var det adrenalinet sedan i fredags som fortfarande rusade omkring i mig? Jag bestämde mig för att beöka gymet och gå på passet som heter "Box 90", vilket jag inte hade varit på tidigare. Eftersom att jag är gammal kampsportare så kändes innehållet väldigt passande -bara sparkar och slag... Kroppen skrek av lycka redan innan vi hade börjat!

Men herre gud... jag tycker att jag är rätt tuff och att min kondition är bra, men det här var en utmaning och en rejäl kick! Såååå roligt och så skönt, mera slag och spark blir det!

Väl hemma igen och efter en skön dusch hoppade jag i mina "bla klader"byxor, för då var det dags för att göra höst i trädgården. En fantastisk dag för denna uppgift. Solen sken, kroppen hög av endorfiner, en dotter som gärna ville vara med och köra skottkärra till komposthögen och allt var bara härligt.

Vi rensade bort gamla, vissna blommor ur rabatter och krukor och när det var klart var det dags att ge hallonbuskarna en omgång. Det är något visst med att få vara ute och rensa... en skön känsla av att plocka bort något gammalt och ge plats åt något nytt. Att bara få vara närvarande i just de grenar man för tillfället ägnar uppmärksamhet och höra ljuden ifrån naturen. Då och då kommer det förbi en kelig katt för att bli kliad bakom örat och sedan rulla runt lite på de solvarma plattorna.

Hallonbuskarna blev ordentligt rensade och nöjd över resultatet satte jag mig ner i solen med en kopp kaffe.
Precis när jag jag ska avnjuta den varma drycken slänger jag en blick på klockan -15.15... OJ! Det slog mig att den föreläsning jag anmält mig till och betalt pengar för sedan någon månad tillbaka började för 15 minuter sedan... vad göra nu? Martin var på sin cykel någonstans till skogs och jag satt i mina arbetsbyxor och drack kaffe. Hur gick det här till? Jag hade ju sett fram emot att få höra Janesh Vaidya hela veckan, den välkände ayurvedaläkaren och författaren från Indien. Oj, oj, oj...

Eftersom jag försöker leva som jag lär så tog jag tre djupa andetag, log lite och sa för mig själv: så kan det gå. Det var bara att vänta tills cyklisten i mitt liv kom hem, byta kläder och sticka iväg, jag skulle ju i alla fall få höra en av de två timmarna på föreläsningen :)

Tänkte att jag skulle kunna smyga in lite diskret bakom alla andras ryggar utan att märkas när jag kom dit, men så var det inte...fick smyga in bakom den indiske föreläsarens rygg och framför de 70 åhörarna istället, det gick ju bra det också.

Även om jag missade halva föreläsningen så hann jag bli smittad av den entusiastiske indiern som på engelska pratade om att vägen till hälsan går genom munnen och att vi från om med idag skulle bli boss över vår egen hjärna. Jag blev helt klart imponerad av hans ödmjukhet och hur han fick livet att låta enkelt. Tänk om det inte är svårare än vad han säger? En trygghet fann jag i hans sätt att beskriva våra olika perioder i livet och nu kan jag med glädje se fram emot den dagen jag fyller 60..."då börjar livet"
Jag köpte så klart hans böcker (bokoman som jag är) och det ska bli riktigt spännande att få öppna dem och påbörja hans historia om ayurveda.

Som grädde på moset avslutades dagen med filmen "Hur många lingon finns det i världen". För den filmen finns inga ord, bara en massa leenden och några tårar. Helt underbar!
OJ, vilken dag!